Er totala tystnad om Gaza skrämmer mig. Varför ska jag nånsin rösta på er igen?
Jag fick den frågan idag och tankarna som flög runt i huvudet fick mig att gråta.
Varje dag skrollar man förbi bilder av barn som förlorat sina hem, sina familjer, sina liv. Jag har blundat för jag har mått dåligt. Jag klarar inte av att titta. Jag går sönder av att se det och jag känner mig handlingsförlamad.
Jag vet att jag inte borde vara tyst. Jag har nog minst tio utkast där jag vill, vill tala om det men varje gång jag försöker känns det så politiskt konstlat att jag inte klarar av att publicera. Jag känner sådan avsky till politiker som säger saker för att det förväntas av en, det känns förminskande av det som sker. Jag vill inte vara den.
Samtidigt vet jag ju att det inte är därför jag måste tala om det. För det första förtjänar medborgare att veta var ens företrädare står och för det andra och viktigaste så är prat inte bara prat utan det föder aktion när rösterna blir tillräckligt starka.
Jag har misslyckats med att stå för mina egna värderingar. Jag är tacksam till dig som skickade frågan. Jag vill vara modigare och du tvingade mig att reflektera och jag kan inte säga något annat än att min ambition är att bli bättre.